”Ingen ska veta att jag har hiv”

Carmen med familj”Jag berättar inte för ens för mina närmsta vänner eller för mina kusiner att jag bär på hiv, jag vill inte att någon ska veta.” 19-åriga Carmen Hernandes Soqueira lever sedan 4 år tillbaks som hivpositiv och som ensamstående mor till två barn. När jag först träffade Carmen under ett möte med Movimiento Comunal Nicaragüense såg jag en ung och glad kvinna och anade inte vilka prövningar hon redan som 19-åring hade gått igenom.

Carmen föddes 1997 i den lilla staden Dolores en timme utanför Managua. Hon skulle börja sitt sista år på collage när hon träffade sin första kärlek, en några år äldre pojke från grannstaden. De började träffas i smyg utan sina föräldrars vetskap och Carmen blev gravid. Då var Carmen 14 år. När hon var halvvägs in i graviditeten blev hennes pojkvän plötsligt sjuk, han fick hög feber och var tvungen att åka in till läkaren. Det visade sig att han hade fått en svår infektion i njurarna. Pojkens mamma ville inte att Carmen och hennes son skulle ha något med varandra att göra så de tappade kontakten under den här tiden. Ett tag senare fick hon reda på att fadern till hennes barn hade dött. Hon fick aldrig ett riktigt svar på varför men det gick rykten om att han hade burit på HIV. Med två månader kvar av graviditeten gjorde Carmen ett hivtest och fick det fruktansvärda beskedet att hon var smittad. ”Jag blev chockad och mycket, mycket rädd, tänk om även barnet skulle vara smittat”, berättar hon. Ett par månader senare föddes en frisk och kry bäbis.

Ett år senare hamnade Carmens barn på sjukhus, där träffade hon en 30 år äldre man som hon blev bekant med och som började ge henne och hennes dotter gåvor och pengar till mat. Carmen blev förälskad igen och på nytt gravid. Under graviditeten kom det fram att mannen hon var kär i levde ett dubbelliv och hade en annan familj i Nicaragua. ”Jag ville inte ha något mer med honom att göra efter att jag fick reda på att han hade en annan familj, han var en lögnare”, säger hon. Även Carmens andra barn föddes utan att ha blivit smittad, då var Carmen 17 år och ensamstående tvåbarnsmor.

Att leva öppet med hiv i dagens Nicaragua är svårt då det är vanligt att man utsätts för diskriminering och ämnet är väldigt tabubelagt. Carmen berättar inte ens för sina närmsta vänner att hon bär på viruset med rädsla för att bli trakasserad och att det ska börja gå rykten om henne i Dolores. Hon går på rutinmässiga kontroller på den lokala vårdcentralen men den medicinska hjälpen som är tillgänglig i Nicaragua är bristfällig och ofta centrerad till huvudstaden.

Carmen har under hela tiden fått stor hjälp och stöttning från sin familj. Hon bor tillsammans med sin mor och mormor, sin bror och sina två barn. Carmen drömmer om att gå ut collage som hon var tvungen att lämna då hon blev gravid första gången men det är svårt både ekonomiskt och praktiskt med två små barn att ta hand om. I hennes familj är det bara brodern som har ett arbete, Carmens mamma försörjer sig på att tvätta kläder i hemmet. Förutom familjen har MCN en viktig plats i Carmens liv, hon har varit på möten och aktiviteter sedan hon var tre. Här kan hon vara med på roliga och lärorika aktiviteter och genom dem har hon fått större kunskap om sin sjukdom. ”Men det bästa med MCN är ändå den vänskap som jag har funnit här”, tillägger hon med ett leende.

Under det gångna året har MCN fokuserat mycket arbete på att förhindra spridningen av sexuellt överförbara sjukdomar genom folkbildningskampanjer och informationsmöten runtom i städer och byar för att sprida information och kunskap som en del i kampen mot hiv.