Äntligen framme

Äntligen framme efter en milt sagt skumpigt och lång flygresa (göteborg-paris-tindouf) med efterföljande busstur mitt ut i öknen och flyktinglägret Smara.

Det första intrycket var kylan.

Det är kalla nätter i lägrena medan dagarna värms upp av solen. Mitt andra första intryck var hur välorganiserat och vardagslunkigt det är här. Människor lever sina liv. Saker funkar. Om än ej perfekt. Det finns affär och marknad och annat som en behöver. Det byggs grejer. Tälten som FN satte upp 75 har ersatts av stenhus. Känns fint på något sätt att människor funkar så. Att människor skapar struktur och trygghet. Samtidigt är det ju också det yttersta beviset på att det är permanent. När människor bygger hus betyder det att de kommer att stanna.
Eller fortsätta stanna.

YlvaStenhus i Smara