Det coolaste jag gjort!

Min första halvmara på fyra år och så gör jag det i öknen. När morgonen den 23:e kom var jag spänd och nervös för vad som skulle vänta. Klockan 10.30 gick startskottet och nästan alla stack iväg i snabbare tempo. Jag lunkade på och försökte njuta av omgivningen och att jag sprang mitt i Sahara. Efter 8 kilometer sprang den första personen om mig från helmaran och strax därefter kändes det som att knivar högg i mitt knä. 1 timme hade gått.

Jag bet ihop men kände mig inte så trött. Började springa förbi folk. Upprepade mantrat att smärtan var tillfällig och om människorna i Västsahara har bott här i 40 år så klarar jag 2 mil i öknen (som Emmy tidigare sagt att hon brukar göra). Det hjälpte, hur sjukt det än låter. Sprang förbi fler, kände mig helt plötsligt lite stark och ökade. Det var varmt, men inte olidligt. Skrek Sahara libre när jag såg folk. Men mest var det bara jag och militärfordon.

När det var 4 km kvar ville jag dö. Ramlade och vrickade foten. Fan. Men fortsatte. När jag kom in i Smara, lägret vi bor i och där målet är sprang jag förbi två till! De sista 500 metrarna stapplade jag. 2 timmar och 29 minuter efter start kom jag i mål. Trea i damklassen! Coolaste jag gjort! För ett fritt Västsahara!
Ylva
12776806_10153983380601081_1675023905_o